Såhär skrev Sofie och Sofia, studenter 2015, om sin vår-APL i Skottland:
Hejsan hoppsan säger vi ifrån Skottland. Vi är två tjejer som går sista året på Tenhults naturbruksgymnasium och vi har valt att lägga vår sista praktik på en fårfarm i Skottland. Under tre veckors tid ska vi hjälpa till vid lamningar och allt vad det berör. När vi skriver detta sitter vi och kikar ut över fåren i väntan på att någon ska lamma. Djurhållningen här är helt underbar, fåren går på stora utrymmen och bonden bryr sig om varje individ. Under vår tid här beräknas det komma ungefär 800 lamm och fåren bevakas dygnet runt. De som har hand om gården är ett par och till viss del deras två döttrar. Döttrarna går i skolan och som ni förstår är det mycket jobb för paret. Lamningsprioden är en tid då sömn bortprioriteras och ett vanligt uttryck ifrån dem är ”Sleep is overrated”.
Här har vi precis matat fåren på fältet.
Att sitta här och försöka beskriva något som man inte själv riktigt kan förstå, det är svårt. Är det en dröm eller är det verklighet? Men det kanske inte spelar någon roll? Oavsett om vi får uppleva det i en dröm eller i verkligheten så är det något att minnas för resten av livet.
Vi förstod att oavsett hur resan skulle bli så skulle vi få uppleva något som skulle förändra oss positivt som individer på ett eller annat sätt. Vi hade rätt, det gör det verkligen! Men inte ens i vår vildaste fantasi trodde vi att vi skulle få så pass mycket mer med oss att ta hem från vår resa. Vi har hamnat i en familj där vi behandlas som familjemedlemmar med många skratt tillsammans. Vi får uppleva en ny kultur och en sida av Skottland som måste varit hämtad ifrån en saga, vi har fått starka band både hos familjen, och emellan varandra men framförallt har vi lärt oss så otroligt mycket om det vi är här för, fåren.
Vi bor tillsammans med familjen i deras hus, här får vi bo och äta gratis för att vi praktiserar hos dem. När vi först kom hit var det mörkt och vi såg inget på väg ifrån flygplatsen till gården. Bilarna kör på fel sida och vi tror fortfarande att vi ska krocka varje gång vi åker bil. När vi kom till gården och såg vårt rum så trodde vi inte att det var vårt, det var två stora dubbelsängar med egen dusch och toalett. När vi sedan vaknade på morgonen fick vi en chock när vi genom vårt fönster såg hur landskapet såg ut, det var underbart!
Vårt jobb hittills har bestått av att utfodra fåren, hjälpa till att flytta får, hjälpa till vid lamningar om det behövs och mata de lamm som tackan inte själv kan ta hand om. Eftersom det är ungefär 400 dräktiga tackor och inte alla klarar av lamningen själv har vi fått lära oss hur vi ska hjälpa dem. Vi har lärt oss hur vi ska göra om lammet ligger fel, hur vi eventuellt ska vända på det i magen och hur vi ska hjälpa det ut. Redan första veckan litade de så mycket på oss att de lämnade oss ensamma och vi fick ansvaret att bevaka och eventuellt gripa in vid lamningarna. Varje gång vi får hjälpa ett lamm till världen går humöret och energin upp till tusen.
När det är så pass många lamm som det ändå är så blir det en del situationer där tackorna av en eller annan anledning inte kan ta hand om sina lamm till fullo, vilket ger oss en hel del lamm att mata med flaska vilket vi inte klagar på. Vi har döpt alla lammen efter hur de är som individer och när vi jobbar brukar vi träna med dem så att de lär sig sina namn och de börjar bli riktigt duktiga. På vår lediga tid gör vi lite olika saker, tar promenader eller rider på deras hästar i den fantastiska naturen samt kollar alla lamm i hagarna, gosar med dem, går ner till byn som ligger någon kilometer bort, umgås med familjen och lagar typiska svenska delikatesser som kladdkaka, chokladbollar och hemmagjorda köttbullar med brunsås. Vi fick dessutom åka med på en auktion när bonden vi är hos skulle sälja sina fjolårs kalvar då de hade köttkor också.
Här sprayar vi bakteriedödande medel på navelsträngen.
Nu när vi får lära oss den skotska kulturen ingår det att äta haggis, fish and chips, dricka iron bru (som är en läsk som bara finns i Skottland), lyssna på säckpipa, se folk i kiltar, gå på en pub (för att äta) och dricka MÄNGDER av te.
Livet här är fantastiskt men det är inte alltid en dans på rosor. Lamningarna går fel, både lamm och tackor blir sjuka och motgångar är en del av arbetet. Ibland händer det att tackan lägger sig på lammet och lamningarna går inte alltid som tänkt. På gården där vi är strävar de efter att varje tacka ska få tvillingar för tackans skull. När en tacka får tre ungar är det svårt för henne att mätta dem alla när de växer samt att de föds små eftersom alla ska få plats i magen, vilket gör dem känsligare. Får de däremot ett lamm brukar lamningen vara en stor påfrestning, då lammet tar stor plats i magen och lätt blir för stort. Det var det som hände idag. Tackan hade ett för stort lamm i magen och trots vår hjälp var det inte möjlig att få ut lammet, vilket ledde till en akut avlivning av tackan. Men som bonden alltid säger: ”Shit happens, move on”.
På gården finns det förutom får, hästar och kor även tre hundar och några höns. Två av hundarna används vid vallning. Jane, en border collie på 14år, och Kit, en Kelpie på 5år. Den tredje hunden är en 7årig cocker spaniel som är familjens gullegris.
Som ni förstår är vi med om något som ger oss så mycket kunskap och erfarenhet som vi aldrig trodde var möjligt att få under en så pass kort tid. Vi har redan bestämt att vi ska hit nästa år igen och vi är mer än välkomna. Vi har en känsla av att vi kommer sakna detta så fort vi kommer hem. Om man har läst denna text kan man inte ha gått miste om att vi har det bra, för bra men vissa stunder är såklart jobbiga. Djur är alltid djur, de är levande individer som man fäster sig vid och alla individer överlever inte. Det är lamm som föds döda, lamm som dör efter några veckor och tackor som dör. Det är en del som hade varit skönt att vara utan men vi är ändå glada på något sätt att vi får se den delen med. Man vet inte hur stark man är förrän det verkligen gäller och vi har ställts inför sådana utmaningar som har fått oss att inse hur sjukt grymma vi faktiskt är. Så är det någon där ute som funderar på en utlandspraktik? Ta steget! Tveka inte! Även om det skulle bli jobbigt så är tre veckor bara tre veckor som en dag tar slut och chansen att ni får spendera tre veckor i plåga, den finns så gott som inte och oavsett hur veckorna blir så kan vi lova att det inte är samma person som lämnar flygplatsen i Sverige som kommer hem några veckor senare. Ni kommer vara starkare, gladare och mer fokuserade individer. Det är bara du som väljer vad du vill göra med ditt liv, alla väljer vi olika vägar men oavsett vilken väg som just du väljer så är det du som måste se till att dina drömmar går i uppfyllelse. Det är du som måste dra det tunga lasset men det är också du som får glida på gräddhyllan.
Här är en gryning i soluppgången. Bilden är helt utan filter. Familjen skrattade åt oss för att vi var så lyriska varje gång vi såg en så orange himmel.
Här är en bild på oss och våra flasklamm samt världens bästa klätterträd som vi spenderade x antal timmar i. Haha och ja, vi är lite konstiga men det bjuder vi på. Kul hade vi i alla fall!
